Mycket i militären handlar om inre ordning. Vem som framför vilket ärenden åt vem, och vem man tilltalar på ett visst sätt. För en utomstående känns det kanske underligt att inte jag kan direkt till en högre chef och fråga något, utan att frågan måste gå via mina närmaste chefer, som sedan tar reda på. Men sen igen, så är det ju i det verkliga livet också.
Undrar jag till exempel vilken tid vi ställer upp för mat, så är det ju onödigt att gå direkt till skolans chef och fråga det, trots att det är han som gjort dagsprogrammet, och alltså bestämt vilken tid vi äter. Istället kan jag först ställa frågan till mina beväringschefer, alltså aspiranter och undersergeanter. De har varit här ett halvår längre än jag, så de kan direkt svara på frågan utan att behöva fråga vidare. Har jag sedan en svårare fråga så kan de ställa den vindare uppåt, tills de kommer till någon som har svaret på frågan.
Men det är inte bara den så kallade ”tjänstevägen” som den inre ordningen handlar om. Den handlar även om en viss rangordning. Vi är för tillfället till vår militärgrad underofficerselever. Efter det blir man undersergeant, sedan sergeant om man är riktigt duktig. Högre militärgrad än det kan du inte bli som beväring, ifall du går Underofficersskolan. Går du RUK så blir du först officersaspirant, och sedan underlöjtnant den dagen du hemförlovas. Vill du bli högre än det, alltså översergeant eller löjtnant och uppåt, så måste du bli anställd eller studera vidare. Det här är en mycket förenklad beskrivning av hur det fungerar, men du får kanske en bild av hur det fungerar.
Nåja. Som underofficerselev är du, som namnet säger, någon som lär sig att bli underofficer, alltså i första hand undersergeant. Det torde vi bli inom 10 veckor, någon gång kring jul eller nyår borde vi bli befordrade. Men för att bli befordrad till undersergeant, vars gradbeteckning är två stycken vinklar, måste du först bli korpral, vars beteckning är en vinkel. De som åker iväg till RUK blir automatiskt befordrade till korpraler innan de åker iväg och blir officerselever, och det befordringstillfället ägde rum i medlet av förra veckan.
Trots att skolans chef, som var den som höll i trådarna, förklarade att det alltid är en festlig stund att bli befordrad, så kändes det mycket vardagligt då vi, i snålblåst, stod och huttrade. Det kändes mest som en formalitet, inte som en festlighet. Men jo, nog stämmer det ju att då brigadkommendören, den högsta personen du hittar här på brigaden, har skrivit under ett papper så då lyssnar man på vad som står.
Men det var inte endast de kommande RUK-killarna som blev befordrade till korpraler, utan även några av de som hade mest poäng som blev kvar i Dragsvik. De som var närmast att komma till RUK, men som ändå inte hade riktigt vad som krävdes. Jag var en av de tre som blev befordrade på militärpolislinjen, och det kom senare fram att jag var ett poäng ifrån att komma till RUK. Så trots att vinkeln på bröstet värmer, så svider det lite att jag var så nära, men ändå så långt ifrån.
Dagens ord
Nakki är något du i civilen kanske skulle kalla ”en otrevlig uppgift”. En nakki kan vara att föra ut roskisen, att gå och byta golvmoppar eller att samla in papper i någon uppgift. Alltså något du i princip inte vill hamna ut för. Någon som konstant blir utsatt för ”nakkin” kan få titeln ”nakkikone” alltså en nakkimaskin.
Egentligen innebär vinkeln inte så hemskt mycket i det här skedet ännu. I och med att jag är elev i skolan så tilltalas jag fortfarande elev, och min ”riktiga” militärgrad fortsätter vara underofficerselev. Det som det egentligen innebär att jag kan utsättas för extrema mängder ”nakkin”, eftersom de som delar ut nakkin kan hävda till vinkeln på bröstet och säga att de litar speciellt mycket på oss som blivit befordrade. I call bullshit on that one, men vad vet jag.
Lepo, bara!
Auk, Befordrig, Dragsvik, Elevkorpral, Hemma, Korpral, Milin, Nakki, Nakkikone, Ruk, Skolan, Underofficersskolan