Dags att åka ut i skogen igen den här veckan, från onsdag och framåt spenderar jag följande åtta dagar i terrängen. Skönt, kan man tycka. Själv är jag en sådan där som trivs rätt så väl i skogen så har nog inget problem med att spendera lite nätter i ett fuktigt tält med blöta kläder. Visst låter det fantastiskt.
Men vad har man med sig till skogen då, när man ändå har nästan 300 dagar bakom sig. Vad tänker man på nu som man inte tänkte på första gången man åkte ut till Syndalens lägerområde?
En, eller två, tändare brukar jag alltid se till att ha med mig. Tändstickor i all ära, och de kan till och med vara lättare att använda då man till exempel ska få eld i stormlyktan, men då tändsticksasken en gång blivit blöt så är den blöt. Och tro mig, spenderar man tid i Syndalen är nog risken, eller chansen, rätt så stor att det blir blött, hur man än granskar väderleksrapporten. Så då fungerar tändaren i alla fall. I tältet ska det ju hemskt gärna finnas en varm kamin, där ska det tändas eld och sen för att få något ljus i tältet så hänger där en stormlykta där man också måste få eld på något sätt.
För att få eld i kaminen behövs det flisor och mindre stickor, och för att få tag på det behövs det en kniv, vilket jag också brukar ha fast på min stridsväst alltid då jag är i skogen. Mitt i allt har du sen också en ammunitionslåda som du inte får upp med bara händer, eller något band som fastnat någonstans, och då är det behändigt att ha kniven på sig.
Vare sig man har, hmmmmm, naturliga behov att utföra eller ej, så kan det löna sig att ha med sig vessapapper. För ibland går det ju så att elden slocknar i kaminen, endera beror det på att den som haft som ansvar att hålla eld i den somnar, eller så beror det på något annat, men om det slocknar är det oftast lättast att tända på det igen med papper. Till en början använde jag ofta papper från något häfte jag hade med mig, men nu på senare dagar har jag insett att det kan vara rätt så viktiga anteckningar jag eldar upp. Så nu för tiden använder jag anteckningsmaterial för anteckningar och vessapapper för behov och eld.
Något som jag också har fått lära mig är att packa allt i plastpåsar, så det hålls vattentätt. Det känns nämligen inte så där hemskt uppiggande då du vaknar en morgon, det har regnat och du drar på dig ett par blötvåta byxor. Sen går du ut till din väska för att ta fram det där extra paret byxor du har med dig i väskan, bara för att inse att de byxorna r om möjligt ännu blötare. Så som sagt, dels packar jag allt i plastpåsar och dels så har jag med mig plastpåsar, att ge åt andra och att packa om själv.
Dagens ord
Att hålla kipinä är uppgiften en kipinämikko har, alltså att se till att det hela tiden brinner i kaminen. Somnar kipinämikkon så går det högst troligen så att kaminen slocknar och då är ingen glad. Kipinämikkon kan se till att det hela natten är mansikka, alltså kaminen som vanligtvis är svart blir så varm att den börjar bli röd och får röda fläckar på sig. Om det då fortfarande är svalt i tältet kan man fixa det till nästa steg, mordor. I det skedet är det ett rent eldhelvete i kaminen, brinner otroligt kraftigt och hela kaminens “kropp” är röd. Då är det nog redan hett inne i tältet. Men duger inte heller det kan man försöka sig på att komma så långt som möjligt i matopeli, alltså försöka få skorstenen att bli röd så högt upp som möjligt. Men i det skedet vill nog ingen vara inne i tältet mer, om inte det är riktigt smällkallt utanför.
Så nu sticker jag iväg till skogen, med en tredje vinkel på bröstet. För mitt i allt gick jag och blev befordrad på brigadens årsdag den 18.4. Så kan det gå 🙂
Lepo
Dragsvik, Kipinä, Kipinämikko, Läger, Militärpolis, MilPol, Sergeant, Skogsdagar, SSK, Stabs- och signalkompaniet