Nä nu hörni, nu går nog dagarna snabbt framåt. Då jag sneglar på stommeplanen, alltså den grundläggande planen för utbildningen varje vecka, inser jag hur otroligt lite jag har kvar. Ett par längre läger, lite vapenslagsutbildning och lite fysiska tester och sedan är det mitt i allt dags för “Hemförlovning av 2/17 347”, alltså de av oss som tjänstgjort 347 dygn i kontinent 2/17.
Det har till och med gått så långt att jag har sprungit till sode och köpt mig en aamukampa.
Dagens ord
Ja, en sån där aamukampa som jag nämnde. Det är inte direkt raketfysik, en riktigt stor kam, just en sådan där som man kammar håret med, fast i lite större format. Den har 72 taggar, så tanken är att man då man har tj 72, vilket jag hade under påsk, går och köper en sådan på sode, och för varje morgon som går bryter du av en tagg. Nu har jag redan brutit av 8 taggar, och det känns som om jag köpte kammen igår. De här sista 6X dagarna kommer flyga förbi så förskräckligt snabbt, kommer knappt hinna blinka och så lämnar vi redan in våra kläder.
Men vad har jag gjort då under min mega-tuplakinkku. Jo, jag har hunnit vara på två stycken övningar och två stycken marscher, en från övningsområdet i Syndalen och en vapenslagsmarsch längs med vägar i västra Nyland. Först var vi på stridsövning i Syndalen, för en gångs skull så regnade det inte. Jag tycker kanske att mina nya jägare inte riktigt fick rätt bild av vårt Syndalen, för det hör liksom lite till att det ska ösregna när man är där. Men den här gången var det strålande fint väder, vi övade försvarsstrid och hade lite spaning under stjärnhimmel.
Den andra övningen vi hann vara på under min tuplakinkku var gruppskjutövningen, där vi första gången sköt försvars- och amfallsskjutningar med skarp ammunition. Alltså “riktiga patroner”, inte några smällpatroner. Det ger nog alltid något lite extra då man springer med riktig ammunition i pipan. Inte det att det på sitt sätt är livsfarligt, utan bara det att man vet om att man måste vara lite försiktig. Det är svårt att förklara. Skarpa skjutningar är ändå alltid otroligt noga övervakade, och det är nog i princip omöjligt att göra något större misstag som skulle leda till några seriösa, farliga situationer. Så mamma, du kan sova lugnt, jag är nog övervakad.
Lite sådant håller jag på med, när dagarna blir färre och kammen bara blir kortare och kortare.
Lepo
Aamukampa, Dragsvik, Gröna baretten, Militärpolis, MilPol, Skarpa skjutningar, skogen, Skogsdagar, SSK, Stabs- och signalkompaniet, Undersergeant