Hello! Jag är tillbaka.
Det har varit en och en halv vecka av relativt mycket stuff här i det militära, och därför har det varit tyst på den här fronten. Men, nu ska jag berätta om något som jag haft som ett personligt mål sedan jag ryckte in i juli. Den gröna baretten.
Om vi backar bakåt bandet till det grundläggande. För det första, barett är den där underliga huvudbonaden som inte är en basker, och som ser lite ut som om någon lagt en plätt på huvudet. I marinen är baretten blå, och har som barettmärke ett ankare med det finska lejonet på sig. Kolla bloggens headerbild, där har jag på mig den blåa baretten. Den blåa baretten bär man endast med permissionsdräkt, du har alltså inte på dig den blåa baretten i vanlig tjänst.
Den gröna baretten, med en guldfärgad örn som barettmärke, får i sin tur användas som vanlig huvudbonad i tjänst, om inte annat beordras. Den gröna baretten måste du dock ”förtjäna”, den delas inte ut till alla. För att få rätten att bära den gröna baretten måste du klara av ett antal fysiska ”barettkrav”. Till dem hör ett Coopertest, där du måste springa minst 2900 meter, ett simtest där du ska simma 200 meter på högst fem och en halv minut, ett muskelkonditionstest med jämfota hopp, sit-ups och push-ups, samt ett skyttetest, där du ska träffa minst 8 av 12 skott. Förutom de här kraven så måste du även ha slutfört den så kallade barettmarschen, som jag berättar mer om i nästa blogginlägg.
Barettmarschen gick vi i månadsskiftet oktober-november, så det är redan en stund sedan. Dagen efter det ordnades det en högtidlig ceremoni där såväl Vasa Kustjägarbataljons kommendör som Nylands brigads kommendör gratulerade oss till den gröna baretten och gav oss rätten att bära baretten. ”En gång kustjägare, alltid kustjägare” och ”tjäna baretten varje dag” var uttryck som myntades under ceremonin, bland annat. Efter det fick de som hade alla barettkrav fixade lov att för första gången ta på sig den gröna baretten.
Vi som inte hade alla kraven fixade ännu fick i vår tur högtidligt stå bredvid, och i sidoögat följa med hur våra tjänstgöringskamrater drog på sig baretten, som just då såg mera ut som en blandning mellan en karelsk pirog och en kockmössa. Men men, i alla fall jag måste medge att det gav mig mer motivation än någonsin tidigare att pressa mig till de barettkraven som jag ännu saknade. I mitt fall var det Cooper och muskelkonditionstestet som saknades.
Det känns som om vår linjeutbildare verkligen ville att så många som möjligt skulle få baretten, eftersom vi veckan därpå hade möjlighet att både skjuta skjutkravet, springa Cooperkravet och få muskelkonditionstestet fixat. Och sagt och gjort, jag tog mig i kragen och pressade ur mig krafter till de 70 meter som saknades i Cooper, och de 20 cm hopp, 5 sit-ups och 7 push-ups som saknades i muskelkonditionstestet.
Så nu är även jag en stolt ägare och bärare av en grön barett. Nästa stora mål är att se till att man inte slappnar av alltför mycket och mitt i allt springer en kilometer kortare och presterar märkbart sämre, bara för att man inte har något att sträva till längre. Det lär kunna gå så nämligen.
Dagens ord
Gona (Gå’na) Att gona är att slappa. Om man har något stort hål i schemat och är helt utan program i en timme kan ordet utvecklas till ”gonatjänst”. En person kan vara gona, alltså mycket slapp och omotiverad, men än person kan även ”gonahta”, alltså i princip ”bli gona”. Till exempel så sägs det att man, om man tjänstgör 347 dygn och blir en beväringschef, så är man särmä det första halvåret, och sen gonahtaa man och blir slapp då man blir chef.
Men med en barett som varit med mig både i duschen och i bastun styr jag stegen mot en ny vecka! (Man duschar med baretten för att man då den är våt kan forma den till sin egentliga form, istället för den där kombinerade karelsk pirog-kockhatten som jag talade om tidigare. I bastun tar man den för att den ska torka upp litet enligt huvudets form.)
Lepo!
Auk, Dragsvik, Elev, Elevkorpral, Gona, Gröna baretten, Kustjägare, Milin, Skolan, Underofficersskolan