Dagen är kommen! 347 dagar bakom, och 0 framför. Reservens sol blänker i solglasögonen då vi går till matsalen för att äta vår sista tallrik militär ärtsoppa. Våra sista persedlar lämnade vi in på morgonen och alla de som hemförlovas vandrar omkring på brigaden i civila kläder, shorts och t-skjortor i alla andra färger än grön. Typ.
Aspiranterna befordrades till underlöjtnanter och hemförlovades från Åbo slott, och vi underofficerare och andra som ryckte in med oss och tjänstgjort i 347 dygn hemförlovades från grundenhetens uppställningsplats. Samma uppställningsplats som jag 347 dagar tidigare första gången ställt upp på. På något sätt kan man ju tycka att cirkeln sluts. Och utan att bli emotionell eller långrandig, men lite vemodigt kändes det igår kväll då vi tog sista bilderna med cheferna utanför enheten.
Nå, vad händer härnäst? Jag sticker, efter lite festande såklart, utomlands och laddar batterierna i söderns sol. Det kommer nog behövas. Från juli och framåt återvänder jag sen tillbaka till moderskeppet, SSK, och jobbar sommaren där. Som en sådan där kesäkessu som jag snackade om tidigare. Så helt färdig är jag ännu inte med det stället. Ska bli intressant att se hur livet ser ut ur en anställds synvinkel, och inte ur en bevärings.
Bloggen tar för min del slut efter det här har jag på känn. Ifall den ligger kvar på Östnylands webbplats kan jag inte lova, men jag har nog inga planer på att plocka bort den själv.
Fa schaan är det jag gör idag. Alltså åker hem. Ursprung? Ingen aning, men skulle jag behöva lägga pengar på spel skulle jag tippa på att ordet kommer från Österbotten, eller Pampas som det kallas här.
Här till slut vill jag ännu passa på att tacka några aktörer. Först, tack till er som läst och följt med mitt senaste år. Jag vet inte vem ni är men jag vet om att ni är i alla fall!
Tack till KSF Media och Östnyland för att jag fick chansen och förtroendet att genomföra det här lilla projektet.
Tack till Nylands brigads informatör Hanna Tallberg för den hjälpen med uttryckandet jag fått. Skulle det inte vara för korrekturläsningen skulle jag lätt ha avslöjat en massa info, heh…
Men framförallt, tack till er jag tjänstgjorde med! Det har varit ett långt och stundvis tungt, men framför allt roligt år! Jag vet inte om jag skulle ha klarat det utan er. Ingen nämnd, ingen glömd, men framför allt Militärpolisplutonens chefsgäng, ni vet nog vem ni är. Tusen tack för all hjälp, alla skratt och alla sömnlösa nätter på övningar i skogen.
Med det här tackar jag för mig, vi hörs när vi råkas och lycka till i framtiden och reserven, killar!
Sergeant Beijar signing out o far schaaaaaaan!
Dagar, Dragsvik, Far schan, Milin, Militärpolis, MilPol, Ohi on, Särmä, Sergeant, SSK, Stabs- och signalkompaniet, TJ0