Alexander Beijar bloggar om vardagen på Nylands Brigad

Okategoriserade

TJ 220 – Tiden går fort då man har roligt

6 Nov , 2017, 18.47 alexanderbeijar

 

Ja, det finns säkert lika många åsikter om hur roligt det är det här med militären som det finns beväringar. Men jag måste medge att jag faktiskt trivs med det jag gör för tillfället. Jag umgås med helt trevliga personer dagligen och vi sysslar med sånt som allt som oftast är intressant. Och när man är i den miljön vi är så vet man inte om så mycket annat, så det som händer här inne blir onekligen det intressantaste du hittar.

Lite beroende på när du läser det här så har jag olika länge kvar innan hemförlovning, men i skrivande stund har jag 220 dagar kvar här inne. Det betyder att jag slutfört 36,69% av min tjänstgöring, och således har 63,31% kvar. Under den tiden har jag hunnit gå igenom både min grundutbildningsperiod, G-perioden, då jag lärde mig det mest centrala och grundläggande en soldat behöver kunna. Allt från hur du marscherar till hur du skjuter med ett stormgevär och vem du hälsar på och på vilket sätt. Det var alltså 8 veckor av mycket intensiv utbildning. Det är det som många kallar den tyngsta perioden av din tjänstgöring. Jag skulle kanske inte till hundra procent hålla med.

För efter min avklarade G-period svor vi vår faned. Där lovade vi att ”…alltid, såväl i fred som i krig, försvara mitt fosterland, dess lagliga statsskick och landets lagliga överhöghet”. Dessutom lovade vi att alltid tjäna våra överordnade, och fungera väl mot våra egna underordnade, att vara rakryggade medborgare och att ”kaveria ei jätetä”.

Med det sagt och lovat så blev vi alla befordrade från rekryter till jägare. Och efter det började vår S-period, alltså specialutbildningsperioden. För min del innebar det underofficerskursen, den där ”aukkin” som jag talat så ofta om. Och på den är jag fortfarande. Och ännu har jag några veckor kvar på den. Bland annat ska vi hinna på en ”välisota”, alltså en stridsövning. För våra chefer, och för dem som tjänstgör 165 dagar så handlar det om deras sista slutmätning (även kallad ”loppusota”), för oss som ännu blir kvar är det då en mellanetapp.

Efter det påbörjas det som många av oss har väntat på. Den där chefsperioden, då vi får vara de stora och gamla, de allvetande beväringscheferna, som alla rekryter ser upp till och lyssnar på. (Måste kanske medge att den förra meningen kräver en aning ironi, sarkasm och en stor nypa salt för att stämma.) Men dit är det ännu en god stund. Vi ska nog hinna lyssna på våra chefer ännu flera veckor innan vi har något att säga till om. Det ska ju hinna vara både jul och nytt år innan de nya rekryterna kommer.

Dagens Ord

TJ (uttalas TeeJii), vad betyder det egentligen. Jag har tjatat om det i så gott som varje inlägg, haft med det i rubriken, men aldrig förklarat det. Nå, TJ står för de två finska orden Tänään Jäljellä, på svenska alltså Kvar idag, och syftar på hur många dagar man har kvar idag, till hemförlovningen. Det talet blir mindre för varje dag som går, för vi jobbar ju varje dag ”hemåt”. Jag har själv redan i ett tidigt skede av tjänstgöringen insett att ifall du varje dag räknar de enskilda dagarna så kommer det att ta otroligt länge. För sist och slutligen är 347 dagar, som jag hade till en början, förskräckligt mycket. Lättare går det ifall man räknar dagar fram till nästa loma, alltså permission. De dagarna går betydligt mycket snabbare, då det vanligen handlar om 5 eller 12 dagar till följande ”lomapäivä”.

Men alla på sitt sätt, hur man än räknar så är det länge kvar, och det har jag inget problem med.

Lepo!

 

, , , , , , , , ,

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *