Och så mitt i allt var det höst. Våra första hundra, lite på, dagar här har sist och slutligen gått rätt så snabbt. Samtidigt dom det känns som en evighet sedan vi ryckte in, så känns det otroligt att hela 100 dagar har spenderats inom portarna för Nylands brigad. För sist och slutligen har vi hunnit med förskräckligt mycket under den här rätt så korta tiden. För bara hundra dagar sedan hade jag aldrig skjutit med ett vapen tidigare. Inte hade jag heller någonsin gått klädd i kamouflagekläder all min vakna tid.
Men med tiden så tog ju också sommaren slut. Efter att skolan tog slut i början av juni, jag gick ut gymnasiet i somras, så reste och jobbade jag en månad, och mitt i allt var datumet 3.7, och jag satt på tåget på väg mot Dragsvik. Då var det ännu varmt, man kunde gå i t-skjorta och tanken att klä på sig polotröjan vi har i skåpet kändes udda. Eller rättare sagt, du måste gå i t-skjorta. Det var till och med en order. Inget vi hade något emot direkt.
Men då vi flyttat till skolan, alltså åtta veckor efter inryckning, så märkte man snart att man frös som en liten gris då man på morgonen ställde upp för frukost, och den där polotröjan började känns mer och mer som ett alternativ. Nu kunde jag nog inte ens tänka mig tanken att på morgonen gå ut utan polo under rocken. Långkalsongerna väntar jag med ännu, trots att det nog ibland känns som om det kunde vara nödvändigt. För jag tänker mig att det ännu kommer kallare morgnar, vi är trots allt bara i medlet av oktober än så länge. Och vad ska jag lägga till då i min utrustning, om jag redan har på mig allt vi har, liksom. Ni förstår kanske mitt tankesätt.
Men inte bara det att det blir kallare för varje morgon som går. Med hösten kom också regnet. För, ni får tycka vad ni tycker, men jag tycker att det här kanske var en av de varmare och bättre somrarna på fler år. Det fanns inte många dagar det regnade. Förutom då vi var på vårt G-läger, då öste det ner vatten från dag ett tills vi åkte hem igen. Eller varje dag på skjutbanan… Men sådär i grund och botten så var det en rätt så bra sommar vädermässigt. Så därför blev det en rätt så stor kontrast mellan att behöva kisa då solen lyser i ögonen, till att nu kisa för regnet som piskar dig i ansiktet.
Jag får återkomma någon gång i december-januari då vi står med snö piskandes i ansiktet. Då kanske jag tar på mig mina långkalsonger. Och jo, även långkalsongerna är lämpligt gröna till färgen.
Dagens ord
Kustjägarväder är det vädret som man högst troligen stöter på under just hösten. Då när det blåser, är vått, kallt och mörkt. Då är det riktigt kustjägarväder. Varför det heter just som det heter är jag inte helt säker på, men jag tror det har något att göra med att kustjägarna anses vara de tuffaste och starkaste på brigaden. Har man tur så upplever man detta väderfenomen sällan, har man otur så blir man mer än bekant med fenomenet under sin beväringstid. Så att, hajoo med det.
Lepo!
Auk, Dragsvik, Elev, Hajoo, Hemma, Höst, Kustjägare, Kustjägarväder, Milin, Regn, Skolan, Underofficersskolan