Vet ni vad? I tisdags firade vi vår hundrade dag här! Eller firade och firade, det är väl lite att ta i. Vi spenderade dagen på en av Syndalens skjutbanor, där vi sköt hagelgevär och skarpskyttegevär. I riktigt ösregn. Men det hör nästan till att det regnar då man är där, tror inte att jag någonsin varit på den skjutbanan utan att det ösregnat. Så trots regnet var det helt okej. Det sägs att beväringar anser att skjuta är det bästa man kan göra med kläderna på, och nog kan jag ju inte annat än hålla med om att det är en otrolig känsla att ligga på skjutbanan och trycka på avtryckaren.
I övrigt rullar vardagen på, var hemma i civilen på helgen, spenderade den mesta tiden sovandes, precis som det är. Våra beväringschefer har insett att vi utnyttjar dödtiden på morgonen mellan väckning och frukost till att sova en extra tjugo minuter. Nu dyker de upp 6.02 och ser till att alla är vakna och uppstigna. Det uppskattas inte särskilt mycket av oss i alla fall.
Men, som den fyndiga, lite flummiga rubriken, som verkligen inte avslöjar något ändå avslöjar, så har vi nu fått info om vår framtid. Eller ja, riktigt så drastiskt är det inte, men vi har fått info om vår framtid på nära håll i alla fall. I fredags stod vi utanför vår byggnad på chefsparoll, och då kom det fram vem från skolan som får, eller måste, åka iväg till Reservofficersskolan. Själv visste jag inte säkert om jag skulle bli vald eller inte. Jag hade kanske inte varit perfekt på alla delar, men tycker mig ändå ha presterat bra stundvis. Valet föll och jag blir kvar på AUK 2 i Dragsvik. Inget jag sörjer över, jag gillar stället och våra utbildare, men sen igen så skulle ”Rukkin” ha varit ett intressant äventyr.
Vad som händer i omvärlden faller lite bort då man är här ”inne”, sist och slutligen så får vi ju använda telefon och liknande bara under kvällsfritiden, mellan klockan 18 och 22, på ett ungefär. Men jag har förstått att försvarsministern har uttalat sig om Åland och något slag av tjänstgöring. Det hela har gått mig lite förbi, men ifall ni vill ha en åländsk bevärings synvinkel så var TV-Nytt här och talade med en undersergeant, och det klippet hittar ni här.
Dagens ord
Särmä [Uttalas precis så som det skrivs] är kanske även det ett av de mest använda orden inne på brigaden, som jag insåg att jag glömt att utbilda er i. När något är ”särmä” så är det snyggt eller bra, en klädsel kan vara särmä, men även ett utförande. De killar som åker iväg till rukkin är nog de som är mest särmä, som ett exempel. Eller ett par riktigt snyggt putsade maihare, sådana som man nästan kan spegla sig i. De är särmä.
Inte hade jag något mer än det att komma med. I och med att jag blir kvar här på brigaden så betyder det att jag inte behöver packa och fundera inför någon kommande flytt, våra rukkikillar sticker iväg på fredag kväll, då vi andra redan styr kosan mot veckoslutspermission, och före det ska de hinna lämna tillbaka såväl kläder som vapen. Detta eftersom utrustning i princip ”tillhör Dragsvik”, trots att ju allt tillhör ”firman”, och då de kommer till Fredrikshamn där rukkin är, så får de allt pånytt.
Så lepo bara!
100, Auk, Dragsvik, Elev, Haaveet Kaatuu, Hemma, Milin, Ruk, Särmä, Skolan, Underofficersskolan