Tiden går snabbt när man har roligt, och nu är snart hälften av tjänstgöringen bakom mig. Idag, fredag, har jag genomfört 49,94% av min militid, så från och med imorgon har jag mindre framför mig än jag har bakom mig. Om ni förstår vad jag menar 🙂
Hur som helst, förra veckan hemförlovades våra chefer, alltså de som ryckt in i januari 2017 och tjänstgjort 347 dagar, samt de som ryckte in i juli tillsammans med mig, och tjänstgjort 165 dagar. Grattis åt er, livet i det civila känns säkert skönt. Nog måste det medges att det kändes lite motigt när våra chefer den sista dagen vandrade omkring på enheten i sina vanliga, civila kläder. Då insåg man hur många dagar man har kvar.
Men i och med att våra undersergeanter, sergeanter och aspiranter blev hemförlovade, så blev vi även befordrade. På självständighetsdagen blev alla de elever som inte tidigare fått sin första vinkel den, och den 14.12 blev vi befordrade till undersergeanter. Det betyder att vi nu blir gruppchefer, och har ansvar över vår grupp, både i vardagliga ärenden på kasernen och i strid på fältet. Det är alltså vårt ansvar såväl att se till att vi kommer i tid till mat och att stugorna städas ordentligt, som att leda vår trupp i en anfallsstrid i skogen.
Låt mig förklara lite termer och begrepp för er på hemmafronten som inte är så bekanta med hur en grupp är uppbyggd. Alla är vi enskilda krigare, och två av oss blir ett stridspar. Kommer det en tredje med så bildas en patrull, och tre patruller bildar en grupp. Och det är där vi som gruppchefer kommer in, vi leder en grupp, och har då 8 stycken underordnade i gruppen. Fyra grupper bildar en pluton, vilket de aspiranter som kommer från RUK några veckor efter nyår leder. Uppåt från det så är det sedan stamanställd personal som leder kompanier, bataljoner och brigader.
De nya rekryterna rycker in den 8.1, och det är då som gruppchefernas allvar börjar. För tillfället är det rätt så tomt på brigaden, det är endast vi nya chefer, våra chaffisar och lite 9 månaders manskap på brigaden, och rätt så många av oss har blivit beordrade hem på permission över jul och/eller nyår. Så för tillfället händer det inte så mycket här. Eftersom jag tillhör militärpolisplutonen, där manskapet tjänstgör 9 månader, betyder det att jag själv inte kommer att få några nya rekryter. Istället får jag ta över ansvaret över det manskap som redan 3 månader sysslat med sitt. Ganska snabbt börjar vi öva strid i bebyggelse, något jag personligen verkligen gillar, och ganska snabbt åker vi iväg på läger till brigaden i Sandhamn, där det finns ypperliga möjligheter till utbildning av just det temat.
Dagens ord
Dagtryck var det som slog i alla fall mig i det skedet som våra chefer steg ut genom kasernporten för en sista gång för att sedan inte komma tillbaka, inte inom en nära framtid i alla fall. Dagtrycket är den känslan en beväring får när han inser hur många daga hen spenderat innanför portarna, och samtidigt inser hur otroligt många dagar hen har kvar. I det skedet som cheferna stack hem hade vi inte ens kommit halvvägs på vår tjänstgöring än, och hur bra jag än trivs så slogs jag av ett enormt dagtryck. Nå, det gick om, och då jag kommer tillbaka efter nyår känns det säkert hur bra som helst igen.
Med det tackar jag för mig, och önskar alla er en riktigt god jul!
Lepo, bara.
Befordring, Dagar, Dagtryck, Dragsvik, Hajoo, Milin, Militärpolis, MilPol, SSK, Stabs- och signalkompaniet, Undersergeant, Us