Alexander Beijar bloggar om vardagen på Nylands Brigad

Okategoriserade

TJ 259 – Irti!

28 Sep , 2017, 20.21 alexanderbeijar

 

Hej igen världen! Det blev mitt i allt lite tyst här. Och kan inte skylla på något annat än att jag återigen varit i exil från omvärlden, i skogen alltså. Det känns som om de flesta gångerna jag tar mig tid, och har tid, att slänga mig på dagtäcket på sängen och skriva något så är det just efter att jag kommit hem från skogen. Den här gången var det inte bara någon futtig natt i G-skogen inte. Den här gången tog vi oss hela vägen till Syndalen, Hangö Udd, och stannade där i nio dagar och åtta nätter. Syndalen är ett enormt skogsområde ägt av Försvarsmakten, dels ett lägerområde, och dels skjutområden och –banor.

Men framför allt så är Syndalen en sak. Sand. Alla som någonsin varit där förstår exakt vad jag talar om.

Men som sagt, nu är jag hemma igen. Och det är just begreppet ”hem” jag skulle vilja fundera på lite. För under vårt senaste läger kom jag flera gånger på mig själv med att konstatera att vi kommit ”hem”, trots att vi nog hela tiden varit långt borta ifrån det jag i vanliga fall anser vara mitt hem.

I vanliga fall syftar man väl med ordet ”hem” på det ställe man på bor på. Där man har sitt kylskåp och sin fjärrkontroll. Stället med den bekvämaste sängen, de varmaste duscharna och den godaste maten. Men när vi på onsdag kväll kom tillbaka till brigaden efter våra skogsäventyr var det nog många som av pur livsglädje konstaterade att det var ”skönt att vara hemma igen”. När vi varit en lång dag på skjutbanan och kom tillbaka till vårt tält kunde man höra fler som konstaterade att man var hemma. För att inte tala om den obeskrivliga känslan då du varit på marsch, och i horisonten ser en gul skylt med röd ram, som varnar om att du snart stiger in på ett militärt område, och att det är enligt lag förbjudet. En skylt som förbjuder dig att komma ”hem”. Härligt!

Dagens ord

Batamat är den maten du äter i skogen. Jag vet inte ens ifall det finns något riktigt svenskt namn för det. Oftast olika sorters lådor, grytor och soppor. Färgen varierar gradvis på hela färgskalan, och smaken det samma. Men har du varit hungrig tillräckligt länge så smakar allt! Detta äts ur en mataback, ett kärl av plåt med lock. Då du tar av locket får du två stycken kärl ett större och ett mindre, som båda täcks av plastpåsar, eftersom du inte alltid har möjlighet att diska matabacken inom en närliggande framtid. Då matabacken är färdig för mat, alltså täckt med plastpåsar, så heter det att matabacken är i skjutskick.

 

Nåväl, nu ska jag fortsätta hitta sand på mer och mindre obskyra ställen av min kropp. Kan lova att jag lätt hittat ett tiotal deciliter sand såväl i näsan som bakom örat.

 

Lepo bara!

, , , , , , , , , , ,

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *