Haaveet kaatuu, drömmarna går i kras. Det här är ett fenomen som man kan stöta på två gånger, mig veterligen, under sin tjänstgöringstid. Den första gången är under slutet av grundutbildningsperioden, de första åtta veckorna i det militära, och den andra gången är nu. De som nu, tillsammans med mig, går i ”skolan”, alltså Underofficersskolan, sitter som på nålar och väntar på besked om framtiden. Det handlar om vem som blir vald till Reservofficersskolan, RUK, och får flytta till Fredrikshamn.
Men om vi backar bak ett steg och tar det helt från grund och botten. Du kan alltså tjänstgöra i 6, 9 eller 11 månader. Hänger du här i 6 månader blir du manskap i en viss enhet, och lär dig de uppgifter som lärs ut vid det kompaniet. Blir du manskap i Granatkastarkompaniet så lär du dig använda granatkastare. De som är här nio månader blir specialmanskap. Sådana är till exempel militärpoliserna och medicinalmännen, samt de som tjänstgör i Beväringskommittén. Skälet till att till exempel militärpolismanskapet inte åker hem samtidigt som resten av manskapet är helt enkelt det att det är militärpoliserna som vaktar området, och skickar man hem dem så blir området, nästan, oövervakat i 8–10 veckor. (Okej, det är kanske inte riktigt så, men så där i princip)
Och så finns vi elever kvar. Och chaufförerna. Vi är de som tjänstgör här under ett helt år, 347 dagar för att vara helt exakt. Och chaffisarnas utbildning kan jag inte uttala mig sådär hemskt mycket om, så jag håller mig till min skola. Underofficersskolan är sedan i sin tur uppdelad i två utbildningsdelar AUK 1 (AUK som i Aliuppseerikoulu, alltså underofficersskolan på finska) och logiskt nog AUK 2. AUK 1 deltar alla i, men efter den skickas en del av eleverna från varje linje till RUK, alltså Reservofficersskolan. Skillnaden mellan de här två utbildningarna är att du efter AUK blir undersergeant, som tjänstgör som en gruppchef, och efter RUK blir du officersaspirant, som tjänstgör som plutonchef (och en pluton består av 3-4 grupper). Är ni alla med fortfarande? Bra!
Så, endast en del av eleverna i AUK får möjlighet att sticka iväg till RUK i 14 veckor och sedan komma tillbaka med två salmiakformer på bröstet. Vissa vill dit, vissa är inte alls intresserade, och vissa tar emot utmaningen om de får, men nöjer sig även med att bli kvar här. Jag tillhör den sista kategorin. Jag skulle mycket gärna åka iväg till Fredrikshamn och bli aspirant, men jag är helt okej att bli kvar i Dragsvik och bli undersergeant. Utbildningen i RUK går helt på finska, vilket skulle vara ytterst hälsosamt, min finska blir mer och mer rostig för varje dag som går. Utbildningen är också, så klart ännu lite mer krävande än den i AUK, så tålamod och ”sisu” ska du nog ha.
Men än så länge vet vi inget. Eller ja, vi vet att högre makter har gjort val baserat på prov och visat intresse under AUK 1. Vi vet också att ännu högre makter har skrivit under de papper på vilka dessa val är nedtecknade. Men när våra ”haaveet kaatuu” vet vi inte. Och huruvida drömmarna går i kras eller förverkligas vet vi inte heller ännu. Vi får helt enkelt vänta och se.
Dagens ord
Årets man trodde jag först var något slags titel, lite som årets bil eller sommarens glass. Efter en stund insåg jag att det betydde att folk insåg att jag var på väg att stanna kvar här i ett helt år. Det här är alltså något man säger åt någon som utmärker sig väl under de första veckorna. En liknande titel är skolans man, som då syftar specifikt på att personen i fråga är på väg till skolan.
Har jag tur så vet jag redan nästa gång jag skriver huruvida jag blir aspirant eller undersergeant, men om inte så lepo bara!
Årets man, Auk, Dragsvik, Elev, Haaveet Kaatuu, Milin, Ruk, Skolan, Skolans man, Underofficersskolan