Moin! Nu närmar det sig. Något vi alla har väntat på, något alla sett fram emot och det där som vi alla har drömt om! Det är ju fredag, lomapäivä! Vi får alltså åka hem! Hem till, ja, hem, typ. Hemifrån. Hur man nu ser på det.
Vi får åka hem till ett ställe där ingen säger åt dig till och med vilka kläder du ska ha på dig. Det är högst troligen därifrån folk har fått uppfattningen av att man inte behöver tänka själv medan man är i militären. Och på sätt och vis stämmer det ju, du behöver inte ens tänka på vad du lägger på dig. Du har två par byxor, två opar rockar, sju t-skjortor och lika många polon. Till och med kalsonger bjuder staten på. Eller firman, som vi kallar det.
Man talar ofta om just till exempel firmans skor.
Skorna är något man har på sig från 6.30 på morgonen till 20.30 på kvällen, i princip. Så därför vill man ha något som verkligen är bekvämt och sitter bra på foten. Även i det här fallet så bjuder staten på skodon, ett par svarta skaftkängor, som är överraskande bra. Jag trodde då jag kom hit att de här skorna skulle vara det svåraste, att de skulle vara helt sluttrampade och sönderslitna. Men där hade jag fel. Det paret kängor jag fick var nog använda, men passade min fot, var rätt åtsittande och hade en bekväm sula. Nå, ganska snart köpte jag egna gelbotten att ha i skorna, för som sagt, vi går en hel del i de skorna vi har på oss.
Att använda egna skor är inte något hemskt ovanligt, och regeln är den att du får, till vardags och i skogen, ha egna skaftkängor, så länge de till utseendet liknar firmans kängor. Så jag valde att satsa lite pengar och köpa egna. Något jag inte ångrar alls. För trots att jag är helt ekiperad från topp till tå med den utrustning som staten mig erbjuder, så känns det ändå skönt att ha egna skor, som framför allt andas lite mer än de läderdojjor som jag fått härifrån. (Jepp, jag använder till och med statens kalsonger! Till en början var jag helt säker på att jag aldrig i livet skulle använda dem, men i efterhand kan jag påpeka att det här är kanske de bekvämaste kalsongerna jag haft på mig på länge.)
Så, summa summarum, efter allt flamsande hit och dit. Firman (Försvarsmakten, staten, rustförrådet) ger dig kläder, som du måste ha på dig. Jo, egna underkläder får användas, men de får inte synas. Och för att vara helt exakt, så varför skulle du bära fram och tillbaka på civila kalsonger, då firman bjuder på skitbekväma?
Dagens ord
Maihare, är alltså de som enligt boken heter Skaftkänga M/05. De där svarta, höga läder”bootsen” som ni ser ifall ni tittar ner på en bevärings fötter. Eller egentligen vem som helst som går med arméns kläder, det är bara med sportdräkt som du får ha något annat på fötterna är maihare. Som jag sade tidigare, till en början trodde jag de skulle orsaka skavsår och nageltrång, men ganska snabbt insåg jag att de inte kommer att orsaka någondera.
Lepo bara
Auk, Dragsvik, Elev, Firman, Hem, Hemma, Kalsonger, Kängor, Maihare, Milin, Skolan, Underofficersskolan